Läste nyss igenom kommentarerna på Ingrids blogg. Ingrid hade låtit sin tränare rida hennes häst och visade bilder på en otroligt fin, välarbetande häst. I kommentarsfältet var det en hel del snäsiga och minst sagt otrevliga kommentarer. De flesta handlade om att Ingrids tränare rider hennes häst bättre än hon själv.

En ryttare som har betydligt fler timmar i sadeln på rutinkontot bör ju rida bättre än en som ridit betydligt mindre. Eller? Jag har sett många ryttare på mina hästar som ridit dem bättre - och det är otroligt lärorikt. MEN - det betyder inte att man (som en del av de anonyma kommenterarna verkar tro) tänker åka snålskjuts på någon annans ridning. För att bibehålla den ridning som den duktigare ryttaren befäst på hästen så måste man som ryttare träna och nöta i sadeln. Men ett steg i rätt riktning är absolut att ta hjälp av någon som är duktigare än en själv. Det kan kännas motigt att se någon som är så duktig och som rider ens häst så bra - man kan rent av känna sig rätt värdelös. Det vet jag allt om. Man börjar jämföra sig med den andra och det är inte lätt. Men istället får man se det som ett mål - något man vill uppnå. Då vet man vad hästen är kapabel till och vad man själv faktiskt skulle kunna göra.

 

Som ryttare räcker det att man själv jämför sig med sin tränare, toppryttarna och klubbkompisarna. Andra, dessutom anonyma, behöver inte börja bekräfta det som man själv redan vet. Och speciellt inte på ett så otrevligt sätt.

 

Ha en trevlig kväll!

Vi ryttare är nog alla eniga om att hästarna ska ha toppkondtion, så bra muskler och möjligt och vara mjuka och rörliga i sina kroppar. Eller hur?
Att vi ryttare tyvärr ofta sätter oss själva i andra hand är ingen nyhet - hästarna går ofta före och deras träning går definitivt före vår egen. Ridning är absolut bra träning, men vill man tillhöra den absoluta eliten och kämpa sig upp på prispallen på tävlingar så tror jag verkligen att även ryttaren måste vara i bra kondition.

De flesta proffsryttarna rider upp till tio hästar varje dag, detta ger förstås en mycket god grundkondition. Om man lägger på löpträning ett par gånger i veckan får man genast mycket bättre ork. Som fälttävlansryttare tror jag att det är extra viktigt att ha bra kondition, eftersom att man då ska ha ork att rida tre grenar samma dag och behålla fokus genom hela tävlingen.

 

Jag har jobbat heltid hela sommaren, ett jobb som innebär att stå och gå mycket på hårt golv. Tyvärr satte sig detta i mina fötter och jag fick en inflammation i senan under båda fötter. Efter mycket medicin, behandlingar och formgjutna sulor kan jag nu börja träna igen. Det gör ont, men det går. Igår körde jag både core och spinning på gymmet och det var underbart att vara igång igen. Har bara kört lite kortare pass och löpning hittills.

Jag vill verkligen att jag också ska vara i god form - bra kondition och god bålstyrka är det jag fokuserar mest på. Jag varvar mina pass med kondition, ben och bål. Bra kondition för att orka, benmuskler för att kunna ha stadiga skänklar, stå stadigt i terrängen, och bra bålmuskler för att sitta stadigt i sadeln och kunna sitta emot med magen. Rätt sits helt enkelt.

Jag tror egentligen att det räcker att komplettera ridningen med exempelvis längre promenader och lättare styrketräning hemma, att röra på sig på något annat sätt än bara genom ridningen ger faktiskt resultat i ridningen.

 

Jag måste säga att det faktiskt känns väldigt bra att ha första fälttävlansstarten gjord på Havanna redan nu, i vår när säsongen drar igång känns det som att allt blir mer på allvar. 

Jag var jättenervös i helgen, jag som i princip inte brukar vara nervös när jag tävlar, men egentligen såg jag det mest som en träning. För det är ju det vi gör just nu, vi tränar på att tävla och jag måste ju lära känna henne även på tävling. Helgen gjorde i alla fall att jag ser väldigt positivt på framtiden och det är jätteroligt. Jag är jättetaggad på att lära känna Havanna ännu mer och att vi ska bli ett riktigt team :D

Jag har lärt mig att det är viktigt att ha delmål, mål och drömmål. Delmålen handlar framförallt om saker som ska förbättras på träning för att sedan föras över till tävling. Målen handlar om de resultat som ska nås på tävling och drömmålen - ja, de är just drömmål.

 

Få en starkare häst, som bär sig mer själv och bygger muskler. Havanna ska bli mer avslappnad och tillfreds i alla discipliner samt jobba korrekt genom hela kroppen. Vi har kommit en bra bit på vägen, men eftersom att jag även lär känna henne samtidigt så tar det också lite längre tid.

I hoppningen och terrängen ska hon bli ännu lydigare och mer reglerbar. Mycket skolning på träning, för att verkligen se till att hon är med mig hela tiden.

 

Under hösten ska vi debutera fälttävlan, där målet är att vi ska få ett kval till Lätt klass. Därefter ska vi åka på lite hopptävlingar och till en början hoppa 95/100 cm och om det känns bra är målet att rida någon 110 cm-klass. Även här är målet att hon hela tiden ska vara med mig och lyssna, hålla sig lugn och ta sig an hindrena på ett lugnt och sansat sätt. Till våren ska vi börja rida Lätt klass.

 

Rida Lag-SM 2015 som går i CNC1*

Rida SM 2016 och/eller 2017 som går i CNC2**

Något som är otroligt viktigt för att kunna hantera motgångar är att se det positiva. När jag tävlar fälttävlan så är det oftast någon av disciplinerna som jag är mer nöjd med, även om de andra kanske inte har gått särskilt bra. Då försöker jag tänka extra mycket på det som gått bra, för oftast så har det skett någon form av utveckling mellan tävlingarna och även om man ska analysera varför något inte gick som det skulle så gäller det också att se det positiva i varje situation.

Som exempel så har Amoure varit lite knepig i dressyren under våren - han har haft lite för mycket energi. Nu på Lag-SM lyssnade han verkligen jättebra, gjorde stadiga övergångar och höll sig lugn genom hela programmet. Tyvärr var han lite väl spänd så poängen blev inte särskilt bra, men jag försökte tänka på att han var så pass lydig och med mig hela programmet igenom. 

Och att ta sig igenom stora motgångar kan man också göra genom att tänka positivt - fundera över vad som behöver tränas mer på och vad som måste förbättras för att det ska gå bättre nästa gång. Jag tror att man ibland kan behöva en liten motgång för att verkligen glädjas åt framgångarna, och de där motgångarna kan ju även göra att de där framgångarna kommer lite snabbare - om man tar tag i det tydliga problemet.

Havanna har fått ett föl tidigare (e. Baltimore) som vad jag har förstått är väldigt fint. Han är i år 4 år och fick förra året både hopp- och gångartsdiplom på Treårstestet. Så att drömma om ett riktigt fint föl känns för mig ganska trevligt, även om jag hoppas att det dröjer tio år innan det blir dags för föl.

Jag har nu slagit upp ögonen på ett helt annat sätt för hingstar, vem skulle komplettera Havanna? Jag har alltid varit förälskad i Luciana Diniz’ Winningmood som finns på seminstation i Frankrike. Den hingsten är otroligt snygg och har en kämparglöd utöver det vanliga. Dessutom är han godkänd i SWB. Utöver Winningmood så gillar jag även Rolf-Göran Bengtsson’s Casall. Även Casall är en hingst som faller mig i smaken, även om han är lite nättare och mer långlinjerad än Winningmood.

Vad jag har förstått så har Casall fått många fina avkommor här i Sverige, medan Winningmood inte har fått lika många. Det är förstås en osäkerhet att välja en lite mer oprövad hingst, en del nedärver vissa egenskaper mer än andra, men eftersom att det inte är aktuellt än på flera år så kanske det blir tydligare sedan :)

Härliga fightern' Winningmood.

... men det är faktiskt farligt att leva. Vad du än gör, så finns det en risk att du skadar dig. Du kommer att dö förr eller senare, och att leva ett liv i rädsla och utan några risker är nästan omöjligt.

Hästsporten är kanske en av de farligare sporterna, blåmärken tillhör vardagen och brutna ben är inte jätteovanligt. Men det finns sporter som är ännu farligare, och om man ska titta på statistik så löper du betydligt större risk att dö när du sitter i en bil än när du sitter på hästryggen. 

 

Michael Schumacher är en av världens mest kända Formel1 förare. När han var och åkte skidor med sin son fick han en allvarlig skallskada - inte när han satt bakom ratten, trots att hans yrke är farligt så skadades han inte då. Han skadades allvarligt när han var på en skidresa - sånt som vi alla dödliga gör.

Det jag vill säga med detta inlägg är att det alltid sker olyckor, tyvärr. För ett tag sedan dog två fälttävlansryttare under en och samma helg. Det är hemskt, men det händer inte bara i fälttävlan. Det händer i andra sporter också, både inom och utanför ridsporten. Vi kan inte vara rädda för att leva.

• Framåtbjudning är A och O - utan framåtbjudning kommer man få svårt att få hästen i en ärlig form, arbeta med ryggen eller trampa under sig. Det är viktigt att arbeta med framåtbjudning redan från början - kolla av att hästen förstår skänkeln. 
• Variera! Mitt motto har alltid varit "våga variera", och jag tror att det är otroligt viktigt för unga hästar för att de inte ska tröttna. Variera underlag, träning och övningar. Genom att variera underlag bygger hästen upp starkare ben och leder, genom att variera träningen tycker de (i de flesta fallen) att det blir roligare och olika övningar håller hästarna sysselsatta.
• Pressa inte för hårt. I början är det viktigt att hästen hålls positiv - du vill att din unghäst ska ha en positiv inställning till arbete och då går det inte att pressa för hårt, men det gäller också att reda ut när du själv är för mesig för när hästen mognar ska även kraven skärpas.
• Ta hjälp av tränare, den viktigaste punkten av alla. Även om du känner att du kan allt så är det jätteviktigt att ha någon på marken som verkligen ser. Du kan känna, men du ser inte alltid allt.
• Miljöträna. Åk iväg och träna, eller ta transporten till en äng eller skog där du kan rida. Transportupplevelser ska vara roliga och lärande - att åka iväg till olika ställen är jättebra träning för hästen, framförallt mentalt.
• Våga prova något nytt. En unghäst kommer ibland i trotsperioder då den inte alls håller med, då gäller det att prova sig fram för att se vad som fungerar - men var alltid konsekvent!
• Tänk på att hästen inte alltid förstår vad du menar - backa bandet och gör om.

Amoure 4 år :)

Idag ska jag befinna mig i soffläga större delen av dagen på grund av att jag har problem med en fot som nu gått över i båda benen (felbelastning). Väldigt jobbigt för mig som vill röra på mig mest hela tiden...

För att få tiden att gå har jag suttit och tittat på terrängen från EM i Malmö på SVTplay nu under förmiddagen. Det är inspirerande och häftigt att se dessa duktiga ryttare och hästar ta sig igenom dessa svåra banor. 

 

Fälttävlan är en speciell gren, det handlar om att så mycket ska stämma. Dressyrens nogrannhet, banhoppningens försiktighet och terrängens fart. Det är helt olika taktik i de olika grenarna och det blir nästan som att man rider olika hästar. Det gäller att ha förmågan att ladda om till nästa gren, och hela tiden befinna sig i nuet. Det gäller att tänka på dressyren när man ska rida dressyren, och inte det kommande terrängprovets svårigheter. Fokus är verkligen A och O för en terrängryttare.

Som terrängryttare gäller det att kunna fokusera på rätt saker, och att vara snabb i tanken. Det är mycket som kan gå fel i terrängen, och det gäller att kunna avvika från den ursprungliga planen och ta nya beslut - snabbt. Fokuset ska ligga på rätt saker.

Jag kan ibland vara lite dålig på att fokusera på träning, där jag är lite mer avslappnad, men på tävling är det alltid fullt fokus som gäller. På tävling blir det ett helt annat tänk, och jag pushar på lite mer. Jag tror att både jag och Amoure fokuserar på ett helt annat sätt på tävling. Fokus är viktigt, oavsett disciplin, men i fälttävlan tror jag att det är extra viktigt. Speciellt när man kommer upp i klasserna lite, på storhäst.

Jag har så mycket drömmar och mål att jag blir förvirrad av mina egna tankar. Jag vill så mycket med mitt liv, ett liv som egentligen inte borde innehålla hästar men ju mer jag tänker på det, ju mer förstår jag hur mycket hästarna faktiskt är en del av mig. Jag längtar, drömmer, fruktar och ser fram emot en framtid som ska vara min egen. Jag ska göra den till min dröm.
Jag har all entusiasm, engagemang och målmedvetenhet som behövs - men materialet och ekonomin ska finnas.
Jag klurar och tänker på hur allt ska gå ihop redan nu, tusen år i förväg. Kanske är det så det blir när man drömmer? Man fastnar för mycket i drömmarna.
Jag har lovat mig själv att inte tänka för mycket på framtiden - det gör mig ledsen och glad på samma gång. Idag är idag. Nu är nu. Carpe Diem, eller nåt sånt där.
Min stjärna <3

En ritt jag alltså är väldigt nöjd med trots lite missar, eftersom att Amoure kändes ridbar.

Som ni ser så glömmer jag helt bort den första tiometersvolten = minus två poäng för felridning. Väldigt klantigt av mig men jag hade inte ridit igenom programmet någon gång innan. Ökningen efter första volten blev även den helt värdelös. 

Ryggning kan Amoure som sagt inte, vi har tränat lite grann i veckan men inte mer än så, och det gjorde förstås att den inte gav något högt poäng. Jag såg ryggningen som en del i utbildningen och valde därför att endast göra litegrann och sedan berömma.

Galoppvolterna kändes bra, och ökningarna var okej (formen var bra) men jag hade svårt att få ihop honom, tror främst att det berodde på att den där formen kräver lite mer bärighet.

 

Kommentaren var alltså "En elegant ponny med kvalitéer" och poängen var en blandning av 6:or, 7:or och 8:or :)

Att fälttävlan är en farlig sport som skördar många offer har väl ingen missat, men varför är det då så? Handlar det om okunskap eller dålig ridning? Hästar som inte vågar eller som inte klarar uppgiften?

 

Förra helgen avgjordes Ponny-SM i fälttävlan och efter terrängen fanns endast tre av fjorton ekipage kvar till den avgörande hoppningen. Detta har hänt tidigare, och trots att svårigheten nu sänkts verkar det ju fortfarande inte riktigt fungera.

Hur ser ni på ämnet?