Jag har så mycket drömmar och mål att jag blir förvirrad av mina egna tankar. Jag vill så mycket med mitt liv, ett liv som egentligen inte borde innehålla hästar men ju mer jag tänker på det, ju mer förstår jag hur mycket hästarna faktiskt är en del av mig. Jag längtar, drömmer, fruktar och ser fram emot en framtid som ska vara min egen. Jag ska göra den till min dröm.
Jag har all entusiasm, engagemang och målmedvetenhet som behövs - men materialet och ekonomin ska finnas.
Jag klurar och tänker på hur allt ska gå ihop redan nu, tusen år i förväg. Kanske är det så det blir när man drömmer? Man fastnar för mycket i drömmarna.
Jag har lovat mig själv att inte tänka för mycket på framtiden - det gör mig ledsen och glad på samma gång. Idag är idag. Nu är nu. Carpe Diem, eller nåt sånt där.
Min stjärna <3

Ibland händer det lite för mycket i livet för att man ska hinna ta tag i saker - speciellt sådant som man borde ta tag i - och tiden bara flyger iväg. Föregående vecka var verkligen en sådan vecka då allt kändes segt och tröttsamt men trots det försvann veckan lika snabbt som den kom.Fredag den trettonde förgylldes med skrapsår och blåmärken men fortsatte med vänner. Helgen bestod av dressyrträning och säsongens sista fälttävlan. Vemodigt.

Jag börjar inse hur mycket Amoure betyder för mig. Han är allt med stort A. Han är min lilla bebis som jag faktiskt haft sedan han var just det, bebis. Jag blir så otroligt nojig för minsta lilla grej - trots det är jag den modiga fälttävlansryttaren som älskar fartvinden och  (nästan) aldrig är rädd.Jag älskar Amoure och jag fruktar redan idag den dag vi ska skiljas åt, jag tror faktiskt att det kommer ta nästan lika mycket på honom som på mig. Vi är ett team och Amoure tycker att jag är hans mamma, och han är ju som sagt min bebis.Att skiljas från en häst kommer nog aldrig vara så svårt som att skiljas från Amoure men det finns drömmar om en framtid som inte innehåller en liten ponny. Man kan ju inte få allt, eller?
In my dreams - there will always be you and me <3

Idag är det dags för mig att bli ridskoleryttare på nytt, eller ja, nästan.

Det ska bli spännande att se hur det fungerar, något nytt för mig är det såklart. Jag har inte heller ridit på ridskola på nästan 5 år. Man utvecklas mycket på 5 år.

Idag ska jag rida med i en grupp på ridskolan, på Amoure dock, och det ska bli spännande.

Jag kommer att vara med i en kombigrupp som i princip hoppar och rider dressyr varannan vecka. Det är även min dressyrtränare Lisa som jag kommer att rida för och det passar bra eftersom att hon känner oss båda.

Den här bloggen ekar av min frånvaro, men jag har lovat mig själv att hålla meningslöst babbel utanför. Lite babbel kanske det blir även nu, men förhoppningsvis av det mer meningsfulla slaget.

 

Amoure har nu stått på det nya stallet, en större ridskola vid namn Överby, i 5 dagar och verkar faktiskt trivas över förväntan. 

Jag tror faktiskt att den här flytten passade ganska bra, just nu, just här. Igår släpptes Amoure ihop med jätten Fidell på 185 cm och de stortrivs tillsammans! De är supertajta, äter ur samma hög, står tätt ihop och gosar och kliar varandra. Lycka från bådas sida, helt klart! Dessutom är de båda sex år och står i boxarna bredvid varandra - bättre kunde det inte vara.

Att hagtiderna är kortare spelar ingen roll - hittills den här veckan så har Amoure fått komma ut (tillsammans med Fidell) på kvällen, efter att de fått äta, och det har passat alldeles utmärkt. Nöjda pojkar och nöjda mattar :)