Det är först nu jag börjar inse vilken fantastisk häst jag faktiskt äger. Att Havanna har kapacitet har det väl egentligen inte varit några oklarheter kring men hon börjar verkligen bevisa det nu. På alla sätt.

I onsdags hopptränade vi för Lena och det har verkligen blivit stor skillnad. Hon är lugn, rusar inte mot hindrena och därmed har också sprången blivit allt bättre. Jag kan komma till ridning och det går inte längre i 180. Det finns fortfarande mycket som ska bli bättre men vi kan ta oss runt en bana på 120 felfritt utan problem. 

 

På dressyrträningen för Maria i torsdags fick jag verkligen flera aha-känslor och ytterligare en påminnelse om att jag faktiskt måste sätta lite mer press på min fina häst. Vi jobbade med allt möjligt - öppna, sluta, förvänd galopp på volt, skänkelvikningar, längningar, samling, övergångar, halter, ryggningar... Jag fick många värdefulla tips och Havanna visade att hon som vanligt är otroligt ambitiös. Bitvis blev hon förstås lite het och "på" men vi är på rätt väg. Vi red igenom delar ur både det enstjärniga och tvåstjärniga dressyrprogrammet och det gjorde hon bra. Nu är jag laddad (och lite nervös) inför vår debut i enstjärnig nästa helg. Håll tummarna!