Och det är inte vädret jag pratar om. Inte alls.

I slutet av november, veckan innan Horse Show, fick Havanna en broddspark. Väldigt onödigt då det var 10 grader och lervälling ute. Inte ett spår av is eller snö, och det skulle inte komma på ett bra tag heller. En broddad häst i hagen. Suck.

Ett par dagars promenader och sedan var benet som vanligt så Havanna reds igen. Allting gick bra, vi hopptränade som vanligt och var bland annat med på Lena Bredbergs julkurs där Havanna var en riktig stjärna.

Över nyår skulle jag vara hästledig. På nyårsafton får jag ett samtal att Havannas ben svullnat upp och att det börjat komma var ur såret. Hoppades att det skulle gå över men hade inte det bästa uppvaknandet på nyårsdagen. Telefonen ringer klockan åtta. Jag har ingen bil så jag ringer pappa och (trött som jag var) får bara fram att han måste komma och hämta mig. Vi åker och promenerar Havanna och sedan åker jag in till stan igen. Tar med mig bilen för säkerhetsskull.

2 januari åkte mina föräldrar in till kliniken med henne och jag mötte upp dem där (tur att jag hade bil!). Ultraljudade och sondade in i såret utan att hitta någonting. Det enda veterinärerna tycker att vi ska göra är att ha spritbandage på benet - annars får vi rida som vanligt.

I förra veckan, 27 januari, skulle vi åka tillbaka till kliniken men då endast för att kolla tänderna och vaccinera. Dagen innan svullnade benet upp igen - men nu pågrund av en allergisk reaktion. Så när vi ändå var på kliniken fick vi en salva att smörja på i 3 dagar. Det gjorde vi - och lät benet lufta. Blev mycket bättre - fick fortfarande rida som vanligt.

 

Sen var det då nu i måndags när jag kom till stallet. Tog in Havanna för ett ridpass och när jag ställer henne i stallgången ser jag att benet är alldeles blodigt. Då har Havanna lyckats trampa upp såret, som nu äntligen hade läkt, och det är ett antal gånger större än det var från början. Vi tar en promenad i snön medan mamma försöker få tag på en akuttid på kliniken.

Vi får en tid kl 18 och åker in. Veterinären kollar först på Havanna i rörelse (eftersom det varit så mycket fram och tillbaka) men inga som helst anmärkningar. Sedan samma procedur - ultraljud. Hittar ingenting. Tvättar såret och blir tvungen att klippa bort en hudflik som skulle hindra läkningen. Åker hem med medicin och uppdraget att tvätta ordentligt varje kväll och då sätta på nytt bandage.