I första klassen, 95 cm, kändes grundomgången helt okej. Jag fick känslan av att Havanna drog mig lite ur sadeln, utan att egentligen vara stark. Hon blev snarare lite springig och orkade inte riktigt hålla ihop. I omhoppningen fick vi två nedslag, men vi är i alla fall på rätt väg.

 

I andra klassen, 105 cm, red jag avd. b eftersom att vi annars skulle behöva vänta ytterligare två-tre timmar. Tio centimeter högre än vi hoppat tidigare så jag var lite nervös. Jag har en tendens att tycka att hindrena blir väldigt höga när de börjar närma sig 110-120 cm, och så var det ju. Det kändes högt. 

Framhoppningen gick sådär, vi fick inte riktigt rätt förutsättningar då funktionärerna tydligen inte fick höja hindrena förrän det var fem minuter innan jag skulle starta (jag var först). Så lite halvdan känsla därifrån, men inne på banan släppte allt efter första hindret. Ridningen blev bättre i denna klass, även om jag tycker att hon tenderade att springa även här, fick in rätt antal galoppsprång, hade planerat in ett mindre där det var oxer som insprång, och överlevde kombinationen. Fick ett pet på bananas lägsta räcke, jag borde ha suttit kvar och väntat lite längre. Is i magen, Tove, is i magen...

 

Nästa tävling har vi bestämt att det blir avdelning B i två klasser, 105 och 110 cm. Blir nog bra.