Sedan var det dags för Fröken Kanonkula, för det namnet passar ju henne väldigt bra. Hon var lugn och fin under hela framridningen och även när jag travhoppade på ett kryss. Sedan satte vi igång och hoppade lite mer och då var det såååå roligt. Hon tycker verkligen att hoppning är det bästa som finns. Hon är rätt lugn mellan hindrena men så fort hon ser ett hinder är det som att hon tänker "aaaahhh, hoppa-hoppa-hoppa". Så vi fick jobba lite med lydnad men vissa språng var hon jättelugn. Har dessutom betslat ned henne lite, så på det vanliga tror jag att jag har väldigt bra koll. Skönt att kunna variera :)

Tror att vi ska jobba mycket med travhoppning så att hon tvingas att hoppa mer på teknik än på fart, ser i alla fall mycket potential i denna glada häst :)